Skip to content

NÅGRA RADER OM KONFLIKTRÄDSLA

Det sitter en frilanskille i hörnet och klipper film åt oss. Innan han kom, förra veckan, så råkade jag lägga mina hörlurar där. Nu använder han dem, säkert i tron att de liksom tillhör det bordet och den datorn. Men det gör de ju inte, men jag har väntat för länge. Nu kan jag inte säga något, även om jag hela tiden sitter och tittar bort mot hans plats för att se om han har dem på sig. Jodå, det har han. Det har gått fyra dagar men att gå fram nu och förklara hur det ligger till känns oöverstigligt. Fan också. Hur länge ska han sitta här? Vad är det för projekt? Jag frågar inte honom. Jag kanske går in till produktionsledarna. Har han inga egna hörlurar? Vad är det han lyssnar på hela dagarna? Om jag bara hade gått dit på en gång, första dagen, så hade det inte varit några problem. ’Jaha, låg de här, de här har jag letat efter.’ En kort nick till nykomlingen, sedan en onödig tur in i kopiatorrummet för att understryka tillfälligheten i att jag såg hörlurarna på hans plats, och sen tillbaka till mitt bord med eget hörlursljud. Så enkelt. Men det var då det. Nu går det inte. Tittar bort igen. Vad lyssnar han på?

Post a Comment

Your email is never published nor shared. Required fields are marked *
*
*