Skip to content

NÅGRA RADER OM SMÅ LÅN

Personligen har jag nästan aldrig några kontanter på mig, men har jag det så försvinner de otäckt snabbt. En anledning är ioch för sig att min fru ofta frågar om jag har några kontanter på mig. Hon verkar inte heller ha. Så fortsätter det, runt runt.

Men sen är det ju också så att man lånar ut pengar till höger och vänster, och i ärlighetens namn är vissa av ’lånen’ snarare gåvor eller bidrag. Man räknar ju liksom inte med att få tillbaka dem.

En tia, tjuga, ibland en hundralapp hit eller dit. Man kan leva med att de glöms bort. Och börjar man blanda in drinkar och krök så blir situationen snabbt hundraprocentigt oreglerbar vilket är helt enligt reglerna. Men var går gränsen för när man bör begära tillbaka det lilla lånet?

För att komplicera det hela finns flera typer av små lån. Ett är engångslånet, smack, en femhundring på stan för att bankomaten var stängd. Sen har vi de små återfallslånen. En tjuga här, hundring där, en hundring till. Easy tiger. Sen en femhundring. Det börjar likna nåt. Nu ramlar även tidsfaktorn in som en objuden gäst.

Hur. Länge. Väntar. Man.

Så när det där udda tillfället kommer då man otvunget lyckas föra det lilla lånet på tal, ska man enbart nämna femhundringen – eller även dra in de två hundralapparna? Kanske rensa luften hela vägen tillbaka till jungfrusilen, de oskyldiga små tjugorna? Pinsamt. Man slår bort tanken eftersom det är en av mänsklighetens stora gåtor.

Jag har hittat det enklaste svaret på allt sånt där konstigt som jag inte råder över. Karma.

One Comment