Skip to content

NÅGRA RADER OM HUNDSKIT

Som hundägare hänger ens rykte hos allmänheten inte sällan på uppförandet – eller frånvaron av detta – hos fårskallar. Det vill säga de hundägare som inte plockar upp skiten efter sin hund.

Visst, det är lite sjukt att människan svansar efter sina husdjur, som kan skita lite var de känner för – med enda påföljden att denna homo sapiens hålögt och radiostyrt halar upp en grå bajspåse, böjer sig ner och varsamt kramar den varma fyllningen till det inte finns ett spår av hundfekal kvar på trottoaren. Men som hundägare är det bara att tugga i sig. Vanan, inte bajset.

Ett av Stockholms värre områden när det gäller denna veritabla hundskitsbuffé (som en begåvad vän uttryckte det) är Östermalm. Dels har vi dessa irriterande småhundar som pressar ur sig sina råttskitar till höger och vänster, men även finpälsade fullblodsjyckar som klubbar mer än kravallpolisens hästar. Alla med en sak gemensamt – ägaren (vare sig det är en livstrött dam i päls eller någon noveau riche-avkomma på 14 stekiga vårar) vägrar plocka upp.

Ser jag någon av dessa  – live – så kommer inte bajset att ligga kvar på marken. I bästa fall hamnar det i en påse. I sämsta fall hamnar det någon helt annanstans.

Trust me.

2 Comments