Skip to content

NÅGRA RADER OM ATT VÄNTA

Det är inte min bästa gren. Att vänta. Hela konceptet är märkligt. Vetskapen om att något kommer att hända. Men inte nu.

Människor väntar på så mycket. Det är kanske Sveriges största folkrörelse. Och Kubas. När jag var där kände jag igen mig. Alla väntade. Direkt det var en kö så ställde folk sig i den. Spelar roll till vad. Det var säkert värt det. Köerna är så långa att det finns kö-skämt. Till exempel, en man fick nog och lämnade en jättelång kö. ”Vart ska du gå” sa någon. ”Jag ska gå och ha ihjäl Fidel Castro”. Två dagar senare kom mannen tillbaka och ställde sig sist i den jättelånga kön. ”Vad hände” sa de andra. ”Kön var för lång”.

Vi väntar och väntar. På våren, sen på sommaren. På Stefan Ingves. På ett hobbyintresse. På en segdragen förkylning. På hantverkare som kommer mellan 08-15. På att det ska lossna. På ett landslag som man inte skäms för. På hår som växer. På maten. På efterrätten. På notan. Vi väntar på bussen, flyget, taxin. På rätt känsla. På lusten. På tillfället. På nästa 30 Rock-avsnitt.

Sverige är Nordens Kuba och Stockholm är downtown Havanna och vår lägenhet har förvandlats till självaste Hotel Nacional de Cuba. Väntans högborg. Här väntas det så inihelvete ska ni veta.

4 Comments