Skip to content

NÅGRA RADER OM BAKISÅNGEST

Även om jag gått och sniffat på chablisflaskorna i kylskåpet så har jag några veckor kvar på min ökenvandring bland de nyktra. Förra veckan small våren till som en champagnekork och innan man vet ordet av kommer fredagsrelaxade horder av bag-in-box-drickande företagsgrupper att trängas bland hundbajs och lera i humlegården. Lisa på torget har sin lilla uteservering öppen innan den stora bjuder in kvarterets kungabyxor och bakåtfrisyrer på vänligt rikemansmingel i eftermiddagssolen. Vårdrickandet drar förföriskt över Stockholms gator ner mot söders uteserveringar till nytorgets nysnobbiga posörer. Alla välkomnar alkoholen som en gud som sovit med björnarna.

Något jag dock inte har legat sömnlös över är saknaden efter bakfyllan. Tvärtom har det varit quite fantastic att vakna varje morgon pigg som en lärka.

Vår kompis Sara H har en metod att hantera detta. Varje gång hon går hemma i lägenheten med sk lucköppning och kommer på något diffust hon kan ha sagt eller gjort, så reagerar kroppen genom att stöna ett väldigt högt ’AYA’. Ungefär som ’ja ja, det blir nog bra’ men femhundra decibel högre. Detta utspelar sig lite titt som tätt hemma hos paret, och hennes kille håller sig i andra änden av hemmet och hör dessa ’AYA’ med ungefär en kvarts mellanrum under ca två timmar.

Men nu till något annat. Igår på jobbet pratade vi om en forskarrapport som slår fast att kroppen tror att man håller på att dö när man är bakis. Alltså, att bakfyllan på riktigt är dödsångest och att det är därför vi vill fortplanta oss dagen efter, för att säkerställa vår blodlinjes framtid. Vi vill ligga helt enkelt.

Jag visste det. Det går att hitta något bra i allt.

7 Comments

  1. Linlin wrote:

    Haha, hur bra som helst. Hälsa Sara att jag har ett liknande beteende. Där jag utbrister högt för mig själv den specifika meningen jag sa som gjorde bort mig eller bara nåt i stil, faan/neeeej/a eller hur/fet chans. Detta kan dock pågå fler än 2 timmar. Mer över hela dagen pch spilla på nästa dag också. Allt som oftast utbrister jag det högt bland folk på bussen eller så, jag kan inte styra det. Det är som hjärnan får en instant-bakis-tourettes.

    tisdag, april 7, 2009 at 07:31 | Permalink
  2. Robert wrote:

    Jasså, det finns alltså en annan anledning, förutom att trösta sig själv, med att ligga och sexfantisera dagen efter. Vem visste.

    tisdag, april 7, 2009 at 09:21 | Permalink
  3. Ludde wrote:

    Och McD’s.

    tisdag, april 7, 2009 at 09:22 | Permalink
  4. Johan wrote:

    HA HA HA, underbart!

    tisdag, april 7, 2009 at 11:12 | Permalink
  5. Sara H wrote:

    Tänk vad man kan känna igen sig… men om det ändå gällde ynka två timmar, vissa AJJA ligger och puttrar i år och kan fortfarande inte dryftas hemma hos familjen utan att just AJJA tar sig enorma proportioner. Stoldans i fel sällskap… på en scen… skrålandes ”Det gör ont” med Lena ph är en sånt exempel, det är sex år sedan nu men HU vilket AJJA… det kommer man aldrig över

    onsdag, april 8, 2009 at 08:35 | Permalink
  6. Firemonkey wrote:

    Snälla,snälla,snälla.. publicera en länk till den artikeln!

    (Snodde ett citat för övrigt; http://firemonkey.blogg.se/2009/april/sa-varfor-kommer-ingen-nar-jag-ropar.html )

    torsdag, april 16, 2009 at 16:51 | Permalink
  7. RobTheBoB wrote:

    Underbart, jag kör också vita veckor f.n. och man vaknar ju tammefan före tuppen. På helgerna!

    lördag, april 18, 2009 at 19:28 | Permalink

Post a Comment

Your email is never published nor shared. Required fields are marked *
*
*