Skip to content

NÅGRA RADER OM MONA SAHLIN

Precis som många andra så har jag spridit mina röster över fler än ett parti de senaste valen. Vad jag försöker påstå är alltså att mina sympatier inte hör hemma i ett enda partiprogram utan jag tror mig kunna vara öppen för flera inriktningar. En partiledare som dock aldrig slagit an många strängar hos mig var Göran Persson. Skit samma, tänker inte prata mer om honom även om hans ultraarroganta resa började någonstans vid kommunaliseringen av svenska skolan. Därför kan man med både häpnad och humor betrakta hur detta parti lyckas putta fram en efterträdare som lyckas utveckla hånleendet lite lite till: Mona.

I kvällens partiledardebatt tycker jag att hon på ett briljant och föredömligt konsumentupplysande manér lyckas ge de svenska väljarna en klar bild av den attityd som väntar om hon mot alla odds skulle få de röster hon behöver – genom att skickligt balansera sitt signum hånleendet med politiska plattityder som att ”arbetarungar ska få möjligheter att komma in på marknaden”. Snark med stort S. Bredvid står Wetterstrand som är rätt ok, men man kan ju inte koncentrera sig på vad hon säger när huvudet rör på sig sådär. Och så Ohly. Min fru tror alltid att det är någon fel på TVn när Ohly är med. Han ser alltid svartvit ut.

Det är en fin gammal socialdemokratisk tradition, det där hånleendet. Man kommer ingenstans i rörelsen utan det.

Se bara på Wanja.

Post a Comment

Your email is never published nor shared. Required fields are marked *
*
*