Skip to content

NÅGRA RADER OM CYKELFOLKET

Nej, Robert Broberg, stan är inte full av vatten. Däremot är den full av duktiga cyklister. Duktiga som i präktiga. Mössa-under-hjälm-präktiga. Ryggsäck-på-kostym-präktiga. Vanligtvis flyger jag fram ostört på min italienska ängel, men då mitt yrke just nu för mig på lite olika vägar har jag de senaste veckorna hittat mig själv i morgontrafiken längs Skeppsbron. Och när jag säger trafik, menar jag det veritabla lämmeltåg av ovan nämnda tjänstemannapendlare.

Aaaalright, man ska följa trafikreglerna i stort och bära hjälm. Men så länge Stockholms ’cykelbanor’ ofta och oväntat slutar i tomma intet, bilar parkerar i cykelbanorna, man inte får ta cykeln på buss och tunnelbana, och stadens trafikplanerare ägnat ca 1,5 minut åt den enorma ökningen av cyklister i stan – så förbehåller jag mig rätten att ta mig fram där jag behöver, med- eller motströms, samt med en sund och lagom respekt för rött och grönt ljus.

Poängen med cykel är att ta sig fram snabbare än med bil. Men när jag står i havet av billiga regnställ på två hjul som så svenskt ställer sig i en lång kö bakom rödljusen längs Skeppsbron – undrar jag om vår kollektiva känsla för frihet är så stukad av jante och mellanmjölk att vi inte ser det absurda i denna överduktighet. Jag försöker glida förbi i bilfilen och känner hur blickarna bränner i ryggen.

Så där gör man bara inte.

6 Comments