Skip to content

NÅGRA RADER OM VECKONUMMER

Om någon sa att jag fyller år vecka 48 skulle jag missa min egen födelsedag. Vilket är ungefär vad som händer mig hela tiden. Veckobreven från dagis och skolan nyttjar ständigt denna svenska vana att prata veckor istället för faktiska dagar. Effekten är att jag gör matsäck till min dotter och packar gympakläder till min son när det ska vara tvärtom. Man KAN tycka att jag som förälder och allmänt deltagande i ett av den västra hemisfärens mest utvecklade samhällen BORDE kunna håll koll på detta. Men vet du, jag kan det bara inte. Det är en blockad gång i min hjärna. Veckonummersynapsen har slutat fungera, om den nu någonsin var aktiverad. Vilken förläst samhällsplanerare uppfann veckonummer? Förlåt min bittra och någon negativa ton, men jag berörs av precisa datum och stängs av vid användandet av deras frigida kusin: veckonumret. Eller hur känner du själv för att ”Invasionen av Normandie inleddes vecka 23, 1944″, eller ”älskling jag ser fram mot vår bröllopsdag vecka 29″. Veckonummertourette är även vanligt i yrkeslivet där inget längre sker i ”innan jul”, ”runt lucia” eller rent av ”15-18 december”, utan tydligen kort och gott vecka 51.

Nä, nu enas vi om att använda datum så som det var tänkt, ok?

17 Comments