Skip to content

NÅGRA RADER OM SÄR SKRIVNINGAR

Vi har länge skrattat åt fenomenet särskrivningar (’fryst kyckling lever’). Men det är lätt att få skrattet i halsen. För det är ju lite som att fnissa åt en jättegammal människa som halkar omkull på gatan. Eller ett litet barn som sticker in sitt lilla finger i vägguttaget.

Jag möter dagligen en förbluffande oförmåga att hantera språket, oftast i olika mail men såklart på facebook och twitter. Det är alltså vuxna människor vi pratar om, som lärde sig skriva innan iphone. Korrespondensen liknar inte helt sällan de koder jag var med och knäckte som medlem i Fantomenklubben. Man får liksom lista ut vilka bokstäver som fattas, eller vilka ord som bytt plats med varandra.

00-talets mailande och sms:ande har inte direkt plockat fram någon JD Salinger inom oss. Istället har vi under det senaste decenniet helt slutat skriva (med papper och penna) och börjat texta. Skrivandets motsvarighet till talets grymtning. Och i en intensifierad språktillvaro av låneord, nyord, försvenskning av amerikanskan och amerikanisering av svenskan går vi längre in i dimman. Och allt ska få plats i ett tweet.

Själv märker jag att ingen längre svarar på ett mail längre än 140 tecken. Det är som att kollegor och vänner får ont i magen av alla ord. Längre resonemang förvirrar och oroar. Provocerar. Normen förvrids och vårt skrivna språk blir sakta mer och mer som semesterengelska i Asien. Me want salt, you have? Man anpassar sig. Förenklar. Jag också. Textar. Kort.

SOS.

11 Comments