Skip to content

NÅGRA RADER OM ATT VARA PAPA

Att bli småbarnsförälder innebär ett visst mått av kräks på kragen och ett ofrivilligt lager av uncool. Man får en biljett till en präktighetens white knuckle ride. När vi fick vår första dotter för snart sju år sedan kom denna insikt ganska snabbt. Man blev en sån där trettioplussare i parken som det SKREK förälder om. Som hade förra årets jeans, inte klippt sig på ett tag och hela tiden höll på med olika kassar, flaskor och en miljard små jävla filtar. Utan nån glassig ceremoni var man invald, invigd och inkastad i råtöntarnas outtalade gemenskap. Fleece blev en del av basgarderoben.

kändes det ialla fall. Sen sansade jag mig och idag försöker jag leva som en man och en pappa. Men under hela den här perioden har jag smygläst tidingen mama, som föddes ungefär samtidigt som första barnet. Det var inte så svårt att fastna för den som nybliven förälder, när allt innan hette Vi Föräldrar och krävde djupa kunskaper i stickning. Därför har jag blivit bra på att stå i hallen och snabbt bläddra igenom senaste numret om andra föräldrar, om hur Jude Law såg ut på senaste promenaden och nu senast om Jonas Crambys briljanta betraktelser.

Men det är väldigt mycket mama. Vilket får en att undra lite vad alla pappor gör och tänker. Och då menar jag inte de pappor som imiterar mammor när de är pappalediga. Som Martin Melin som startat nån slags bloggportal som heter ’coola pappor’. Eh? Ett helt blogginlägg handlar om när han smörjer in sin bebis med solskydd. Spare me. Alex Schulman skriver lysande, och hans charmigt aningslösa villfarelser är ofta stor humor. Sånt gillar jag! Och Jonas Cramby. Om Jonas Cramby kommer som iPhone app är jag den första att ladda ner den.

Men ok, mammor gillar att läsa om andra mammor. Jämföra. Känna igen. Men vill pappor läsa om andra pappor?

Tror det. Om det handlar om pappor vars liv fortsätter när de får barn, inte stannar av. En del av ansvaret som förälder är ju rimligtvis att fortsätta jaga sina drömmar. I perioder kanske man grisar runt i championbyxor och svär över hur den senaste burken med Hipp Grönsakslasagne sprinklas över köksparketten. Men det vill ingen läsa om. Det är lika intressant som att beskriva hur jag tar på mina kontaktlinser, eller hur jag bär mig åt när jag låser upp bilen.

Jag vill veta hur pappor lyckas fortsätta med sina yrkesambitioner, sina privata projekt, samtidigt som de visar kärlek för mamman (om hon är kvar i bilden), är närvarande med barnen, tar sin del av hushållssysslorna och är mannen i huset. Det måste väl ändå vara definitionen av en modern pappa. Det som 95 procent av alla män i alla tider misslyckas vara.

Kanske något den där Cramby-appen kan fixa?

2 Comments