Skip to content

NÅGRA RADER OM ATT SKRÄPA NER

Det finns en scen i Mad Men säsong 1 som alla förfasas över, när de rycker undan picknic-filten och låter burkar och skräp singla ner som tidsenligt sopmjäll i naturen. Tror inte det avsnittet fick någon avgörande effekt i Kina och Ryssland, men i den del av världen där vi haft lyxen att ordna det lite fint omkring oss har det blivit otänkbart att slänga minsta papperslapp på trottoaren.

Därför blir jag alltid lika paff när jag möter en man (alltid en man) som antingen (1) knölar ihop sitt ciggpaket och släpper på trottoaren eller (2) skickar iväg sin tomma snusdosa mot gatan. Jag menar, det är inte Nikki Sixx vi snackar om, utan den där revisorn som är ordförande i din bostadsrättsförening. Han är det. Fråga får du se. Och fråga sen hur jävla svårt det är att hitta en papperskorg.

Själv fick jag en något märkligt läxa nån gång i slutet av 70-talet, i baksätet på vår Saab på väg till landet. Åt ett äpple. Sen slängde jag ut skruttet genom min sidoruta. Min far har aldrig varit någon Vin Diesel bakom ratten, men den här dagen körde han tillräckligt fort på rakan ut från Mora mot Rättvik, att mitt lilla äppelskrutt skulle få ansenlig fart och explodera mot vindrutan på bilen bakom. Någonstans kände jag väl att detta var fel, men man gjorde vad en 10-åring gör. Håller käften. Sen kom den där vinröda Volvon ikapp oss och gör en ursinnig omkörning. I höjd med oss får vi fingret av samtliga i den bilen. Det här var typ innan fingret var uppfunnet, så arga var de. Ingen i vår bil förstod detta slumpmässiga raseri. Ingen utom jag. Som höll tyst.

Jag slutade kasta ut saker ur bilar efter den incidenten. Och min far körde aldrig över 100 igen.

3 Comments