Skip to content

NÅGRA RADER OM FÖRÄLDRAMÖTEN

Valsar in något sen (courtesy of my wife, som sa att det började kl 18). Hela förskolepersonalen har dragit igång mötet sen en kvart tillbaka, och samtliga föräldrar sitter i prydlig ring på – av någon anledning – pyttesmå stolar iförda såna där blå påsar över skorna. Utom jag då som går rakt in trots att min hjärna flashade förbi skopåsämnet 4 sekunder tidigare. Drar ett lamt skämt och sätter mig. Håller käft liksom. De är mitt i en agenda och jag försöker få in den där mednickande feelingen. Då ser jag pappan bredvid mig. Ok, att man kan vara intresserad av sitt barns pedagogiska utveckling and what have you, men att sitta och ta anteckningar. Jo då, i sann vuxenutbildningsanda sitter karln och skribblar ner varenda ord som sägs i ett medhavt konferensblock. Försöker förtränga det men det går inte. Inte ens de onödiga följdfrågorna från överengagerade föräldrar kan dra mitt fokus från stenografen på ministolen till vänster. I det här läget går min hjärna till defcon 2 och jag har bara partiell kontroll över den. Den scannar in varenda tråd på hans kropp, från skallform, slipsknut till kvaliteten i lädret på de lite för små brogueskorna. Precis när han är väg ner i min mentala vedfräs a la Fargo så klyvs luften av en kommentar till honom från en av förskolelärarna:

– Hasse (fingerat namn), hur går det med protokollet som vi tvingade dig att skriva?

Helvete tänker jag. Det. Kunde. Ha. Varit. Jag.

2 Comments