Skip to content

NÅGRA RADER OM SKRIBENTER

Här kommer årets mest inkonsekventa och random top-of-mind-topplista direkt från korttidsminnet. Om tio minuter kan den ändras men just nu ser den osorterat ut så här:

Alex Schulman

Känns slitet att säga love/hate om det här, och kan inte riktigt minnas varför man hade något emot honom. Nu älskar jag honom. Skriver väldigt, väldigt roligt. Och så har han ju en butik, precis som jag.

Jonas Cramby

Bloggslugger som jag går in på i omgångar, speciellt när han fokar loss på nåt ämne jag gillar. Topparna är värt det. Bra hund.

Magnus Jakobsson

Tror det mesta han skriver ges ut någon dag. Inte minst det där märkliga massmailandet från starringtiden. Men först kommer essäsamlingen ‘Magnus Jakobsson statusuppdateringar 2009-2011’ i Gradvalltypsnitt. Bokmässan nästa.

Ernest Hemingway

Den svenska titelöversättningen av A Moveable Feast bevisar att man måste läsa Hemingway på det språk det var menat. Sen behöver man ju inte, som jag, åka runt som en jävla geek och besöka alla hus han någonsin skrivit en rad i. Men man kan.

Sara Haag

Ah, du menar den där belönade radioreklamsregissören, säger du. Nej, den där closet-blockbuster-författaren, säger jag. Alla som vill se Sara skriva mer räcker upp en hand.

Graydon Carter

Två saker med Vanity Fair, bildestetiken och introt av Carter.

Neil French

Reklamens gubbe-terrible. Men vilken copywriter. Det bästa går inte att inte läsa.

Bret Easton Ellis

Patrick Batemans pappa trippade vidare i Glamorama och klarade det som Alex Garland misslyckades med i The Tesseract.

John Irving

På något sätt prototypen för en new england-författare. Kanske är banalt, men jag älskar det.

JD Salinger

Jamen det är klart. One hit wonder. Men vilken smäll.

Milan Kundera

Vem ville inte sitta på slitna franska järnvägskaféer med basker och sippa vin ur dricksglas efter att ha läst Kundera. Mörkt, sepiatonat och härligt. Precis som jag minns att man trodde livet skulle bli.

Hur ser din lista ut exakt nu?

Bubblare som jag läst men avskyr: Herman Hesse och Paul Auster. Den första för att jag valde Hesse i gymnasiet för att impa på tjejer, vilket jag kan äcklas lite av idag. Den andra för att han är så tråkig, oavsett hyllningar från språkingenjörernas perfektnämnd. Bland bloggarna har Prankmonkey tonat ner sig lite, och Christian Lander – skriver han ens längre? Och till sist, nej, Tranströmer är inte med oavsett hur många kostymer som syddes i tysthet, har läst för lite.

4 Comments