Skip to content

NÅGRA RADER OM SJÄLVBEUNDRAN

Blev precis ögonvittne till något så ovanligt som en bil som backar och buffar på min parkerade bil, för att komma ur den (ok då) rätt tajta luckan. Själv var jag liksom tvärs över gatan på väg till något helt annat. Råkade bara se det. Och det råkade bara vara min bil som åker på stryk.

Det som händer härifrån är jag mycket stolt över. Istället för springa fram i blint raseri och slita ut föraren i nåt slags improviserat krav maga-inferno, strosar jag lojt mot bilen (som hinner göra iiiii fram och iiii bak ett par gånger till). Där gör jag en sk ‘peksignal’ till föraren som fipplar ner det elektroniska fönstret. Entré, kort filmisk dialog:

”Du vet att du är på den där bilen va?”

”Ja, men det är väl rätt lugnt?”

”Absolut, det råkar bara vara min bil”

”Jag bara buffar lite”

”Bra”

”Bra”

Vi växlade tummar upp, och jag återvände demonstrativt i min riktning utan att visa intresse för fortsättningen. Jag var en man som vände ryggen mot explosionen. Gick i slowmotion med hus som sprängs bakom mig. Kan vara febern, men JÄVLAR vad storsint jag kände mig. Ska låta alla backa in i min bil från och med nu. Känns ju skitbra. Kan rekommendera det till alla som står och fingrar på den där enorma D-vitaminhinken på Lifebutiken för att häva höstdepressionen. Låt folk backa in i din bil istället!

Kunde ju ha valt att inte gå fram över huvud taget. Men det hade väl varit lite väl va.

7 Comments