Skip to content

NÅGRA RADER OM IDÉTOURETTES

Efter alla år som sk kreatör så har jag dragit på mig en allvarlig yrkesskada. Jag vet helt säkert att det är en jobbrelaterat förslitning, för jag var inte så här innan. Jag kan leva dag till dag helt ok, men blir påmind om mitt tillstånd hela tiden. När jag nattar barn, är ute och springer, eller bara undviker olika luncher genom att ensamshoppa på NK.

Det börjar som en ilning i magen, och jag vet direkt vad som är på väg. En jävla idé.

Det fanns en tid när jag skrev upp alla idéer som kom, men det gör jag inte längre. Det blev för smärtsamt. Idag noterar jag dem bara i huvudet och går vidare. Men jag tvingas ändå ge dem ett visst mått av uppmärksamhet, eftersom hjärnan (tyvärr) är en del av kroppen.

I början rörde det sig mest om ‘fantastiska’ printidéer. Potentiella cannesvinnare brände av i huvudet som smatterband. Jag åt Lürzer’s Archive till frukost, lunch, och middag. Men under senare tid har idéerna haft drag av hela affärsplaner kring koncept med kategoriförändrande egenskaper. Och för att toppa hjärnans idétourettes finns internetz. Min fd kompis hjärnan renderar outtröttat olika url-varianter. Till förbannelse. Och tvingar mina fingrar att kolla om de är lediga. Kanske registrera några. Ifall. Att.

Någon gång då och då kommer jag och hjärnan överens, och idéerna leder till nåt. Men för det mesta är det bara ett vinande på en frekvens inte ens FRA kan få in. Jag går skeppargatan fram och örfilar mig själv mentalt för att skaka av mig senaste idén om att skapa en sökmotor för bildgoogling där man inte bildgooglar ett ord utan en annan bild. Den krockar dock med idén om att skapa ett företag som tillverkar världsklasskvalitet enbart i kategorier som till 100% är befläckade med skräp, typ små paraplyer och sånt. Det skulle heta First to Last. Fattar ni? firsttolast.com.

Katching, säger hjärnan.

Shut the fuck up, säger jag.

Post a Comment

Your email is never published nor shared. Required fields are marked *
*
*