Skip to content

NÅGRA RADER OM LOPPIS

I mina tidigare (mer moderna) bilar fanns bromsassistenter, ABS, ESP och alla möjliga teknologier enbart utvecklade för att lindra mina plötsliga tvärnitar direkt det dyker upp en tafatt skylt med ordet ‘Loppis’ i diket. Jag får något jagat i blicken och hjärnan hyperkalkylerar olika fysiska formler för att räkna ut vilket rattutslag min 18 år gamla Jeep klarar – givet farten, utan att slå runt. Det här irrelevanta beteendet är oerhört plågsamt, inte minst med bakgrund av att jag ALDRIG köpt något vettigt på en sk loppis. Ändå ska jag in där och hosta mig igenom vidriga gamla serviser och allmogekärl. Alltmedan en gammal tant i genomskinlig regnponcho sitter håglös i ett hörn och betraktar affärsmöjligheterna i mitt skeptiska besök. Så går jag därifrån med samma självbedrägeri som efter en dålig fylla: aldrig mer!

Men så blir det ju inte. Kommer bara 1 km längs väg 136 söderut. Däckskrik. Barnskrik. Leta mynt bland mcdonaldsresterna på bilgolvet. In och leta graal.

Det enda som är positivt med den här störningen, är att jag åtminstone inte inreder mitt hem med eländet. Jag köper saker, OK (dagens köp: gammal gasmask) men efter att ha lånat svågerns smärgelapparat (?) i tron att jag kan polera upp den vidriga fåtölj jag släpat hem, går jag snabbt loss med tigersågen och mördar detta designens hånflin. Bakom sommarhuset ligger en stor hög av misslyckade loppisköp.

Vad jag dock noterat, är att fler borde köpa tigersågar. Man kommer hem till folk som tror att de är Lotta Kühlhorn, och därmed kan ‘komma undan’ med att helt och hållet inreda med andras söndersuttna vinylstolar och repiga porslin. Bara för att man sett ett hemma-hos i Elle Interiör där nån frän scenograf lyckats ‘blanda gammalt och nytt på ett spännande sätt’, betyder det inte att just din sofo-2:a blir fin av att dränkas i illaluktande marimekkomardrömmar.

Men visst, jag kan resonera med mig själv hur mycket som helst. Vet ändå att jag kommer att åka på fler loppisar, bondauktioner, gå hukad med händerna på ryggen i olika äckliga ‘antik&kuriosa-bodar’, samt besöka små små städers återbruksbutiker.

Hur blev det så här i Sverige?

One Comment

  1. The Den wrote:

    Innan Internet blev tillgängligt i varje hem så var Loppisarna faktiskt en stor fyndhörna om man bara hade en smula koll. Utan att jag ens letade aktivt så gjorde jag en hel del klipp så sent som för bara 8-10 år sedan. 4 fula ”plaststolar” för 250 kr såldes vidare under sitt rätta namn (Saarinens Tulip) för 10 lakan. En ”konstig och sliten fåtölj” för en hundring skickades till en möbeltapetserare och nu pryder en nyrenoverad Ägget sin plats i vardagsrummet (att renoveringen kostade närmare 9000 kr behöver inte nödvändigtvis vara en del av den historien).

    torsdag, juni 28, 2012 at 08:37 | Permalink

Post a Comment

Your email is never published nor shared. Required fields are marked *
*
*