Skip to content

NÅGRA RADER OM ORD ATT UNDVIKA

Det är lätt att snubbla på orden och ta sig verbalt vatten över huvudet när man pratar. Vips har du målat in dig i ett hörn. Uttalat ‘van Gogh’ på ditt speciella sätt, och för tid och evighet öronmärkt denna tolkning till dig själv. Du kan aldrig ändra detta. Möjligtvis sluta använda ordet. Så gör jag, har börjat undvika ord som skrämmer mig mer än Björn Söder. Även om metoden inte är helt perfekt så rekommenderas den i de flesta sammanhang. Envisas du med att använda dessa lingvistiska landminor är risken att du (i bästa fall) får ett ‘jaha, du säger , vad intressant’. I sämsta fall ingenting, utan folk placerar dig ljudlöst i ett fack med valfri osmickrande märkning.

Här är några ord jag inte får mitt huvud runt just nu:

Van Gogh. Ok du har varit i Aaaamsterdam och lärt dig prata med halsmandlarna. Inte jag.

Worcestershire. Har sen länge övergivit både ordet och såsen.

Raja. (Möbelaffär på Odengatan) Sa länge [:rascha] men det var tydligen helt fel. Nu har jag peruk och lösmustasch när jag handlar där. Ps, det heter [:radja] men jag är redan körd.

Kanye West. Har precis lärt mig uttala Keanu Reeves, så jag tänker fan inte börja om med den här snubben.

Mamiya (japansk kameramärke). Löste det hela genom att köpa ett annat märke.

Clothes. Vadå, säger du. Omöjligt, säger jag.

Phuket. Två skolor (lika ointressanta): uttal på första stavelsen, eller sista. Undvik skiten helt och håller säger jag.

Arkitekt. Arkitekter säger [:arkitekt] inte [:arschitäkt]. En hint för den modige.

  • Det finns ett sätt att komma runt denna gordiska knut, och det är att konsekvent och med ironi feluttala samtliga tveksamma ord. Baksidan med denna strategi är att du måste göra detta hela tiden, livet ut. Prova ej hemma om du känner osäkerhet.

5 Comments