Skip to content

NÅGRA RADER OM ÅSIKTSBILDNING

Bildar sig folk egna politiska/ideologiska uppfattningar längre, eller repeterar de bara retoriken som skedmatas via media? Har det alltid varit så, eller fanns det en tid då människor satt på en pinnstol i ett kallt kök och tänkte fram en åsikt? Hur går det till när män och kvinnor kommer på vad de tycker, vad de ska rösta på och vilken ideologi de ska prenumerera på?

Dessa frågor har legat som ett photoshoplager i mig sen tonåren. Jag är genuint intresserad av hur människors uppfattningar skapas. För alla har dem, alla vet vad de tycker i de flesta frågor.

Detta är självklart aktuellt i och med det amerikanska valet, då vi i tv-reportage efter tv-reportage hörde intervjuoffer från olika shoppingmallparkeringar rapa upp sånt de hört på Fox News. Alla kan låta intressanta och initierade, men det enda som bevisas är människans förbluffande förmåga att memorera och upprepa. Och att vi villigt låter oss indoktrineras av sånt vi redan indoktrinerats av. Det mässas till kören och alla är trygga.

Sverige då, vi är väl bättre? Nä. Det plöjs på med ärvda åsikter även i nya generationer. Om vita republikaner i USA står för det landets mest schabloniserade åsikter, så är unga vänstersympatisörer i Sverige paradoxalt nog dess motsvarighet.

Republikanerna vill inte ha förändring, de saknar förmågan att se den stora bilden, hur ett land måste utvecklas med sin tid och sina medborgare.

Socialdemokraterna är kusligt nära på alla punkter. Alla från Löven till högbetalda formgivare från sofo har grävt ner sig i skyttegravarna med en uråldrig uppfattning om vänsterns ensamrätt över begrepp som empati, solidaritet och jämställdhet som enda vapen.

Nu har det stora landet i väst valt om en svart snubbe med stora idéer som han långt ifrån lyckats genomföra. Det visar att det land alla älskar att spotta på mest kan höja sig över mängden och än en gång våga se förändring som vägen framåt. Den amerikanska majoriteten har accepterat en politik som tar dem någonstans. Det är modigt. Men det har nog krävt några timmar på pinnstolar i kalla amerikanska kök.

Ska bli intressant vid nästa riksdagsval, att se hur många inbitna vänsterromantiker som är stora nog att släppa sitt krampaktiga grepp om fanan och rösta på en politik som bevisligen fungerar. Om även det mycket intressanta Miljöpartiet kan ifrågasätta sin onödiga koppling till vänstern så ligger vägen öppen för en väldigt intressant regering. Om vi vågar.

Precis som amerikanerna vågat.

One Comment