Skip to content

NÅGRA RADER OM SIMLEK

Någon gång under min uppväxt läste jag en artikelserie i SvD om att förslitningen av Sveriges olika kommunala siminrättningar till stor del berodde på den höga halten av svett och urin i vattnet. Sen dess har jag svårt att doppa tårna i allmänna badhus. Gemensamma badtunnor och våtutrymmen ligger inte heller högt på min bucket list av ställen jag bara måste besöka.

I övrigt har jag inte många fobier eller är petig med skit och allmänt stök. Men någonstans måste ju en människa dra gränsen, och min går vid att koka kaffe i andra människors kroppsvätskor.

Därför var jag inte överförtjust när informationen nådde mig om att det var ‘min tur’ att ta med 4-åringen på ‘simlek’ i lördags. Denna simlek bedrivs i ett nedlagt rehabgym på östermalmsgatan och har således redan preppats av otaliga, och möjligtvis gravt inkontinenta, äldre damer med diverse ledbesvär. Bassängen är stor för ca 2 simtag åt vardera hållet. När jag och min dotter byter om och tar oss (jag med klassisk utsidan-av-foten-gång) till denna gyttjegrop hälsas vi dessutom av en nära på blind simleksledare som hela tiden frågar vad klockan är eftersom hon inte ser. Absurt men nu var det som det var. Jag är ändå man och biter ihop inför halvtimmen i denna bakteriehärd, one for the team, typ.

Vattnet är förvånande varmt, vilket inte direkt lugnar mina nerver. Det är fler än vi människor som har simlek i den här bassängen. Den halvblinde simleksledaren kommenderar ut diverse övningar, och självklart ska vi koka kaffe. Kan nästan känna hur mina läppar fräts bort i processen, och hoppas inte vätskan tar sig till ställen i min hals där den får fäste. Min dotter vägrar koka kaffe, och de är lite som djur – känner på sig när något är fel. Då lyser solen plötsligt in genom ett fönster och vårt gemensamma fotbad ser ut som en gigantisk minestrone. Bubblor, oklara prickar och olikfärgad ‘substans’ virvlar in och ut ur kaffekokande munnar till de ekande tonerna av skrikande 4-åringar.

Jag var inte sen upp ur poolen när våra 30 minuter var över, och någon långdusch i denna kafkaliknande tillvaro blev det inte. På med alla kläder, upp i vagnen, var är skorna, där, och vantarna, där, ok öppna dörren nu för helvete. Ut! Mot friheten! Är dom efter oss?

Nu är det två veckor till det är ‘min tur’ igen.

 

One Comment

  1. badtunnor wrote:

    Så fint reportage och undebar blogg!

    måndag, januari 4, 2016 at 08:51 | Permalink

Post a Comment

Your email is never published nor shared. Required fields are marked *
*
*