Skip to content

NÅGRA RADER OM ATT SKRIVA SOM ETT BARN

Det är gulligt när barn skriver som barn. Inte när vuxna gör det. Varje gång jag ser en människa över 20 handskriva med ring istället för prick över i går rysningar genom kroppen och allt potentiell respekt är bortblåst. Samma person kan lika gärna kladda dit lite glitter. Budskapet är glasklart: hej, min koppling mellan hjärna och händer slutade utvecklas i tioårsåldern.

Jag förstår att folk har svårt att rita. Typ rita av en häst är svårt. Som tur är måste man inte gå runt och rita hästar i livet, om man inte är hästillustratör. Dock blir det svårnavigerat om man aldrig blottar sin handstil. Hence, man måste hålla någonslags lägstanivå i sin stil som utesluter små, små hjärtan ovanför lilla a.

Omvänt, är det inte helt otänkbart att handstil blir en klassmarkör i framtiden. Inte då mellan adel och bönder i traditionell mening, utan som angivare av förmåga, potential och akademisk träning. Det blir svårt att finta bort en sjuårings snits när trenden 2020 är att kräva handskrivna jobbansökningar och CV:n. Folk kommer att skaffa personliga skrivcoacher, och välbeställda föräldrar ser till att barnen går hos en handstilslärare efter skolan varje dag. Sommarens segelskola byts mot reservoirläger i Schweiz.

Fullt rimligt. OM nu inte hjärnorna bakom nya läroplanen i grundskolan inser misstaget i att radera skrivstil från schemat. Det finns säkert många saker som kan förena alla barn oavsett bakgrund, och ge dem en gemensam plattform för självrespekt och tillhörighet. Men att låta alla lära sig skriva fint måste ändå vara en bra start.

One Comment