Skip to content

NÅGRA RADER OM DIALEKT

Känner norrmän hur töntiga de låter när de pratar? Jag menar, själv har jag tidvis ett lätt generande dalmål som slår igenom med en svag nyans av präktighet. Detta är jag helt medveten om. Men undrar hur det är med norrmän.

Min bild av detta folkslag har satt sig dels via olika möten och arbetsgrupper jag haft i Oslo, samt programmet Skavlan. Det låter som att de alltid är oförklarligt uppåt. Man förnimmar liksom våt ull och träskidor direkt en norrman pratar. Det vilar en naiv positivism i tonerna.

Nä måste nog säga att Italien leder än så länge. Fattar inte ett ord, men jag vill vara där de är. Ett urfolk utan större ambitioner än att fortsätta vara. Franska förstår jag mer av, och det ligger lätt topp tre. Älskar franskan och allt det står för, men kanske inte lika ivrig över själva fransmännen och den lite kvävande självupptagenheten.

TYSKAN måste nog få några generationer till. Vi är inte riktigt redo än.

Sen snackar alla om brittiska, cockney osv. Inte min grej men jag förstår hur man kan fastna. Jolly good chap vinner dock inte mitt hjärta. Inte som amerikanska, och då menar jag inte nödvändigtvis någon av de särpräglade varianterna från söderns y’all till Bostons oförmåga att uttala r – utan kanske mer en riksdialekt från nåt State Univ i Colorado.

Rätt fantastiskt hur olika språk kan låta fult och fint i olika öron.

Vad har du för favoriter?

One Comment