Skip to content

NÅGRA RADER OM GPS

Don’t get me wrong, hela gps-teknologin är fantastisk. Kommer ihåg när jag köpte min första blytunga Garmin för massor av år sedan (innan amerikanska försvaret släppte precisionen fri) och var barnsligt exalterad över att man kunde SE var man VAR. Via SATELLITER. Sprang runt och viftade med den där grejen hela tiden för att få täckning, för man kunde inte vara inomhus eller i skogen. Visste inte exakt vad jag skulle ha den till, men man SÅG var man VAR. Dessutom hade jag en höjdmätare i min Suunto och tillsammans med gps:en kunde jag räkna ut hur HÖGT jag var. My god. Men när jag hade fipplat färdigt med denna relativt luddiga intel var jag ändå tvungen att kolla på min karta 1:50000 för att vara helt säker på hur jag skulle ta mig dit jag skulle. En analog karta tränar hjärnan att känna efter, liksom mekaniskt lukta sig fram oavsett om man är i London eller på Denalis skuggsida. Ett vrid på silvakompassen, done. En basförmåga som gps:er på bara tio år raderat hos en hel nation av bilförare. Idag går nästan inte att köpa en ny bil utan gps inmonterad (jag lyckades dock), och ska man hyra en bil måste man aktivt välja bort satellitnavigation. I varenda panel eller vindruta sitter en Tom Tom uppsmetad som i sitt makliga värv lobotimerar varje förare till sista impulsen att verkligen förstå hur man ska ta sig från A till B bara är något vi kan läsa om i historieböckerna. Tänk barn, förr kunde människan läsa kartor och själva lista ut hur de skulle komma hem. Nääää, VA, you are SHITTING me! Jo det är sant, vissa människor hade till och med något som kallades lokalsinne, dvs de hade en mystisk sträng i sitt dna som tillät dem att baserat på sin geografiska träning liksom instinktivt känna väderstreck och rätt riktning till saker och ting. SPOOKY. Men farfar vad hände?

GPS.

Varje gång jag har vänner som ska hälsa på oss på landet, så tar de en liten extrasväng via västergötland. Gemensamt för dem alla är att de tittat mer på bilens gps än på vägen. De är inte ens generade vid sin felkalkylerade ankomst. För det var ju gps:ens fel.

Nästan värre är Taxi Stockholm. Åkte två gånger idag, båda gångerna fel. Föraren satt dock och hummade nöjt och hade ingen aning om den detour hans avstängda hjärna orsakade framför allt mig som frustrerat bara liksom tog in den mysiga extrasvängens som den digitala kartfunktionen föreslog. Jag tycker vi ska ha taxi-drönare i Stockholm, om vi ändå nu officiellt helt skippat krav på mänsklig kunskap. Då slipper vi dessutom den tidvis fräna kroppslukten i kupén.

Needless to say, så gillar jag kartor. Papper, plast eller inplastat papper. Skalor och längdangivelser, höjdmarkeringar och symbolförklaringar. Prasslet. Till och med den omöjliga uppgiften att vika ihop en karta som den var från början får mig att rysa av välbehag. I love them.

I LOVE THEM.

Post a Comment

Your email is never published nor shared. Required fields are marked *
*
*