Skip to content

NÅGRA RADER OM SIN CITY

Asch, det blev inte så mycket syndande för min del, men efter sex (6) långa dagar i denna öppna anstalt fattar jag ändå var namnet kommer från. Min ena reskamrat J till exempel, som till vardags är en oerhört omdömesfull och moralisk man hittade sig själv vid poolen (med en powerpoint i knät) beställandes 7 coronas på raken av tjejen i tajt linne. ’Han kunde inte sluta beställa’, som han förvånat sa efteråt. I Las Vegas är vi alla boskap med pengar och strippen är ett långt blinkande pärlband av gigantiska finlandsbåtar på meth. Man tappar snabbt bäringen och eftersom det tar tre timmar att bara gå ut från sitt eget hotell, kopplar riche-radarn på – dvs, var är Riche, var är Baoli, och var är Nytorget? Nu vet jag det och lite till, och även om jag själv kanske aldrig kommer att återvända har jag ett någorlunda hum över vad som är värt och vad man kan skita i. Wynn är Riche och systerhotellet Encores nattklubb XS är Baoli, där Eric Prydz, David Guetta eller Avicii spelar medan Nicky Hilton festar. Så förstod åtminstone jag det hela, efter min kväll där. Bästa baren är Velveteen Rabbit på Main St. Snyggaste kasinot är El Cortez uppe i downtown. Där fingrar solkiga kvinnor och män bort sina mycket små förmögenheter vid borden precis som på alla andra hotell, men det ser helt rätt ut i alla fall. Runt hörnet finns en gata med BAIL BONDS och vigselkapell, beroende på vilken riktning kvällen tar. Man kan hitta rätt i Las Vegas, men man måste leta hårt. Hjordarna av Fat Tuesday’s-fulla medelklassamerikaner i shorts och golfpikéer (såna där ärmarna slutar vid armbågen) flyter fram som lava på de breda (men inte tillräckligt breda) trottoarerna. Från Jimmy Buffet’s konceptkedja Margaritaville dånar hans floridacountryklassiker i högtalarna. Jag vet inte vad som är värst, att det står en frihetsgudinna i skala 1:1 utanför ett hotell, eller att folk tar kort på det. Kid Rock har fest på Hard Rock, Elton John på Caesar’s, Rod Stewart, Celine Dion, Faith Hill, till och med Nikki Sixx är i stan med Mötley Crüe. Det här är stället man krämar ur det allra sista ur artisttuben. Från de första dagarnas raska klipp i steget, börjar man falla in i den hypnotiserade lavaströmmen. En klassiker är dock att gå och skjuta lite. Sniper rifles, ungerska automatvapen, eller som jag valde, Magnum .44. Man kan hitta topless gun clubs men på mitt ställe hade de kläder på sig. En annan klassiker är när en fru (vilken som helst) ringer till Caesar’s och söker sin man som inte är på rummet kl 7 på morgonen. Ett inte helt ovanligt samtal till repan där kan man tänka. Mitt alibi var dock att jag efter dag 4 i halvt panik kört en hyrbil rakt ut ur Las Vegas. Stampade gasen i botten norrut längs 95 och vek av vänster efter ett par timmar, genom bergen in i Death Valley. Där körde jag runt hela dagen och njöt av min nyvunna frihet. Gasade vidare mot Valley of Fire uppe vid Moapa och rullade in i dalgången i mörker. Becksvart. Jag åkte och åkte och såg ingenting. Gick ur bilen då och då med min Colemanficklampa från Target, och försökte se något bland alla klippblock och tumble weed. Inga motell, inga människor, ingenting, bara längre och längre in i Valley of Fire State Park. Drack lite vatten och åt min medhavda påse med cheese Doritos. Sov i bilen. Mycket långt från mitt rum på Caesar’s. Visste att jag kan ha nailat parkens sweet spot, och när jag vaknade kl 4 tog jag min kamera, lite vatten, och började gå mot några berg. Fortfarande kolsvart. Solen gick upp vid 6 och då stod jag vid kanten av Fire Canyon och tittade rakt in i ett av de vackraste landskap jag någonsin sett. De 30 minuterna var värda hela resan.

One Comment