Skip to content

NÅGRA RADER OM ARBETARE

Ett par saker slår mig när jag ögnar igenom paraden av årets superbowlreklam.

Det ena är såklart den sedvanliga uppvisningen av klassisk pekoral, en ohämmad amerikanism som under den kväll med garanterat högst tittarsiffror står oemotsagd. Innehållen varierar år från år, men budskapet är ofta detsamma: hyllningen till den ‘vanlige’ amerikanen, arbetarhjälten och den odödliga tanken om USA som kulturell smältdegel där allas drömmar kan maximeras oavsett ras, kön eller religion.

I Sverige har vi sedan länge slutat glorifiera den vanlige arbetaren. Hen som jobbar med händerna, får skit under naglarna, och dricker kokkaffe i fikarum med nakna brudar på väggarna. Inget parti eller varumärke vågar satsa på den här hästen längre. Istället står näringsliv och politiska ledare från båda läger sida vid sida och häller bensin på den sedan länge etablerade elden om att alla kan bli artister. Järn och trä är inte längre vår ryggrad, utan det är Idol-Kevin som ska leda de svenska massorna in i en ny ekonomi där alla inte bara kan utan har RÄTTEN (helt enligt svensk mytologi) att bli framgångsrik låtskrivare, dansare, bloggare, friåkare, dj, art director eller modeentreprenör. Den kreativa industrin är enligt någon obekräftad källa vårt starkaste kort, och säkraste exportformel.

I USA gör de tvärtom. Eller rättare sagt, gör som de alltid har gjort sedan 1776: bygger hjältemyten kring den sk ‘vanliga arbetaren’. I plågsamt smäktande regi. Men med insikten om att alla inte kan bli LeBron James. Och oavsett subjektivt tyckande kring tonalitet och överdrifter så har USA alltid lyckats med att göra arbetarklassen sexig, och på så sätt kontrollerat den.

Sverige har förlorat sin väg. Och eftersom vår ekonomi precis som alla andra i världen bygger på att några heter Avicii och väldig många andra måste städa toaletter ska det bli intressant att se hur regering, näringsliv och kommunikation tillsammans kan få människor att känna inspiration för framtiden oavsett vad man har att gå upp till på morgnarna. Eller så fixar Stefan Löven det där på egen hand.

Doubt it, though.

Post a Comment

Your email is never published nor shared. Required fields are marked *
*
*