Skip to content

NÅGRA RADER OM ATT ÄTA LUNCH MED KOLLEGOR

Jobbar i Vreten för tillfället. Det är inte meningen att du ska behöva veta var Vreten ligger, för det är precis vad det låter som. Ett oidentifierbart kontorssamhälle i perifera Solna. Här jobbas det innanför väggarna utav bara helvete, nån enstaka rökare drar sig ut för en cigg, men annars lever folk ut sina tjänstemannadrömmar rygg mot rygg i de ändlösa kontorslandskapen bakom olika blåa loggor som slutar på a. Nu råkar alltså min arbetsplats ligga här, och jag har valt att ta seden dit jag kommer – och jobbar nonstop de timmar jag vistas innanför denna kommungräns. Needless to say, så är lunch inget större glädjeämne här – utan en ren praktisk åkomma som bäst avklaras på 7 minuter i någon av närliggande brickfaciliteter. Alla kör samma koncept och heter samma sak, man betalar 95 kronor, tar en blandning av vita och röda bönor i olja, får en schnitzel med kokt potatis, lite knäckebröd, vatten, och sätter sig. Detta kan man (som många verkar göra) välja att njuta av i grupp med kollegor, vilket verkar onödigt. De flanerar makligt pratandes om diverse rapporter och njuter sedan av pausen i varandras sällskap. Personligen hittar jag alltid på något nonsensärende för att slippa detta. Men ibland åker man dit, ordentligt. Man blir meddragen på en promenad. Först lunch alltså, inklämd mellan män och kvinnor i nilson-skor, sedan hör jag mig själv acceptera att ta en längre väg tillbaka. Alltså tre minuter hit och dit kan jag väl bjuda på, men efter 20 minuter gick vi längs ett vattendrag som hade kunnat ligga i vilken baltisk pärla som helst. Tappar bäringen helt och tittar oroligt åt alla väderstreck, varpå min kollega (min trevliga kollega kan dock tilläggas) föreslår en förlängning med 10 minuter. Om jag inte har bråttom tillbaka förstås! Det har jag ju, men är för ryggradslös för att erkänna. Så off we go på 10 minuters straffrunda. En myriad av cykelvägar möter gångstråk och jag känner mig som en labbråtta i en gigantisk labyrint. Försöker hitta något landmärke, en fabrik, ett värmeverk vad som helst. Försöker ta vänster eftersom kompassen i min kropp skriker om att det är närmaste väg tillbaka – men min kollega föreslår rakt fram, och lägga på ytterligare 10 minuter. OM JAG INTE HAR BRÅTTOM TILLBAKA FÖRSTÅS. Denna sekvens upprepas ytterligare två gånger, och jag överväger taxi hem till sängen. Men min mac är kvar på kontoret och den vill jag inte vara utan. Vid det här laget är tredje knappen i skjortan uppknäppt och medelhavsregeln gravt negligerad. Svettas inte, utan ångar mer. Då ser jag äntligen parkeringen utanför jobbet. Aldrig har den varit så vacker. Rader av blygrå firma-bmw och ärtiga andrabilar välkomnar mig tillbaka till just min kloss, nr 15 på Hemvärnsgatan. Blippar in oss i porten, gnuggar flimret ur ögonen och återvänder raskt och lättad till mitt lackerade höj- och sänkbord i ljust nordiskt träslag.

2 Comments

  1. Jesper wrote:

    Smultronet! Klyftan! Det där dåliga stället nere vid vattnet som slog igen, öppnade upp igen och var precis lika dåligt!

    Längtar inte tillbaks. Möjligen till Restaurang S då. Och ensam-luncherna i Sumpan City.

    fredag, augusti 28, 2015 at 08:09 | Permalink
  2. nagrarader wrote:

    Häromdagen tog jag en större lov. Försökte komma bort till solna business park, men mitt hjärta svartnade på vägen och jag vände.

    fredag, november 6, 2015 at 10:31 | Permalink

Post a Comment

Your email is never published nor shared. Required fields are marked *
*
*