Skip to content

NÅGRA RADER OM BULLYING

Vi lever i en utpräglad bully-kultur och det är väldigt svårt att ställa sig vid sidan av den. Man kan intala sig att man är helt ren, helt schysst och aldrig tar ett enda kliv på någon annans bekostnad, men det stämmer inte. Ofta – om jag går till mig själv åtminstone – rättfärdigar man sina övertramp med en egenpåhittad rättvisa. Jag skämtar och ironiserar väldigt mycket, ibland om individer. Har för mig att detta ligger på rätt sida gränsen, men det är såklart inte min sak att avgöra. Och självklart gör jag inte alltid det. Men jag tänker på det, och jag försöker föra vidare något slags omdöme till mina barn som inte bara är baserat på egen perfektion utan snarare på att känna utmaningarna med att vara rättvis mot andra människor. Fördomar är inget någon är helt är fri från. Förutfattade meningar är basen i de flesta beslut, även av folkvalda människor som anser att vattnet i sin moraliska kompass är renare än en glaciärbäck. När jag trevande la ut min första status på fb 2007 handlade det bara om roligt trams. Nu är allt jättejätteviktiga, väl avvägda debattinlägg om diverse samtida ideologiska bomber. Troligtvis en bra utveckling, för jag älskar ställningstagande oavsett om jag håller med eller inte. Jag älskar nyansering, regnbågar av retorik där varje färg är trovärdig på sitt sätt. För att ha rätt, måste man våga ha fel. Testa, höra sina ord. Vi kan fortsätta åldras, men bara de som behåller sin tonåriga debattiver växer.

Bully-kulturen har på ett bra sätt uppmärksammats av Morgan Alling och Musse Hasselvall i höstens tv. Hollywoodfilmer som The Gift och Criminal Activities kommer ut på temat hämnande mobboffer. Och jag hoppas det inte bara är en produktionstrend utan att temat och samtalet blir permanent. Det är förjävligt att vara 12 år. Jag hatade mellanstadiet och några av de sämsta dagarna där har haft betydelse för resten av livet.

Sen växer man upp och räknar med att alla andra också gör det. Men så blir det inte. Istället står den amerikanske presidentkandidaten Donald Trump på bästa sändningstid och härmar en fysiskt handikappad kritiker. En anonym och officiell grupp på Handelshögskolan i Stockholm kallar andra namngivna elever för hora. Sverigedemokrater bränner ner flyktingboenden.

Ok, jag vet inte om det är just Sverigedemokrater som valt denna vansinnigt låga form av psykiskt våld – att frånta redan traumatiserade barnfamiljer en sista chans till trygghet. MEN mina förutfattade meningar och fördomar om sverigedemokrater styr slutsatserna i den riktningen.

Precis som mina förutfattade meningar stämplar grafiska formgivare från sofo som naiva när de pompöst utser sig själva till svenska mästare i solidaritet bara för att de röstar på mp. Och precis som de tror att alla på Östermalm spatserar längs alléer i tweed och fimpar sina cigarrer i håret på romer utanför Ica Banér.

Livet är alltså en jävla ändlös gröt av bullying och fördomar från dagis till döden. Mitt i detta försöker man klamra sig fast i intellektuella öar av vidsynthet. Men det funkar ju inte heller för man är ju en del av allt, annars går poängen förlorad.

Som rättssökande vit medelålders ateistisk man i välmående villaförort har jag ändå tid att fundera över detta denna regniga novembersöndag i sängen medan mina barn spelar Roblox på diverse uppkopplade skärmar i vårt nyrenoverade hus. Jag har dock inte dåligt samvete för att jag har tid till detta. Det är något jag skaffat mig, inte fått gratis. Vad jag hoppas på är att använda min tid till saker som kan ta något framåt, utnyttja det jag är bra på till att hjälpa någon som behöver det, fortsätta söka förändring, ändra några beteenden till det bättre.

Inte minst mina egna.

Post a Comment

Your email is never published nor shared. Required fields are marked *
*
*