Skip to content

NÅGRA RADER OM RÄTTSSYSTEMETS OLIDLIGA LÄTTHET

Inser mina juridiska kunskapsbegränsningar när jag följer den där rättegången mot två göteborgare som är tagna med handen i IS-syltburken. Jag är varken Nato-hetsare eller överdrivet negativ till människor som följer sina drömmar, även om dessa ibland krockar med lagar och regler. Men. De här två alltså. Att de är där, bevisligen som stridande för IS gör dem väl till Sveriges fiender? Oavsett om de höll i just den här kniven eller inte. Eller har jag missat något? Om vi, som del av den europeiska gemenskapen ställer oss till förfogande i kampen mot IS, så är vi väldigt nära en krigförande vardag. Målet är både tydligt och rimligt. Om man då strider MOT oss, finns väl straffbara konsekvenser? Landsförräderi typ. Långa fängelsestraff som någon slags självklar lägstanivå. Hur många böcker och artiklar har det inte skrivits om svenskar i Hitlers armé? Hur bestörta är vi inte fortfarande över att vi inte nitade dessa där och då utan istället lät dem fortsätta dricka flädersaft i sina idylliska syrénbersåer och dansa små grodorna med sina lintottar som om inget hade hänt. Har Alfred E Neuman skrivit våra grundlagar, eller varför verkar rättssystemet så otroligt ängsligt i uppenbara fall av rätt och fel? Kan någon med större legal spännvidd än jag själv förklara.

Post a Comment

Your email is never published nor shared. Required fields are marked *
*
*