Skip to content

NÅGRA RADER OM SVENSKA MÖTEN

Roade mig med något så ovanligt som en svensk vinterpromenad igår. Mest för att jag missade bussen, men ändå. Mötte några, vilket blev besvärligt. Det var tillräckligt få ute för att bli märkligt om man inte skulle säga hej. Men det stoppar inte en svensk från att titta bort. Två svenskar skulle kunna mötas på månens baksida och fortfarande lyckas titta åt andra hållet. Allt för att undvika ögonkontakt, eller den djupt besvärande ritualen av mänsklig hälsning. Så jag tog mod till mig och genomförde ett smärtsamt experiment. De två i spårsnön vinglande trottoarsiluetterna kom allt närmare och vid ca fem meters avstånd tvingade jag mitt ansikte att rikta sig mot deras håll. Det var som att stirra rakt in i solen. Men jag höll kvar. Självklart lyckades de förbipasserande tyst stålsätta sina ögon rakt framför sig och på ett imponerande sätt undvika frestelsen att se på mig, trots att våra jackor snabbt snuddade vid varandra i den snöbedövade tysta eftermiddagssolen. Resultatet av undersökningen stödjer en vedertagen tes om att svenska ögon följer de fysiska dragen av en magnet, där de framåtriktade polerna inte kan mötas utan strävar naturligt iväg från varandra. Sen fortsatte dagen.

One Comment

  1. Jerry wrote:

    Smärtsamt sant. Vad beror det på enligt dig?

    lördag, januari 2, 2016 at 15:21 | Permalink

Post a Comment

Your email is never published nor shared. Required fields are marked *
*
*