Skip to content

NÅGRA RADER OM VIDRIG KOKKONST

När jag började jaga för ett antal år sedan var det med nån slags post-hipster-romantik om att vara ’ett med naturen’ och ingå i ’kretsloppet’. Trots min till synes självförringade livsstilsalibi så måste jag fastslå att detta fortfarande är det centrala skälet till att jag sitter och huttrar med tysk vapenkonst i svenska snårskogar under årets bistraste månader. Sitter där och tittar rakt ut i ingenting, i timmar, som ett fån. Ett löv rör sig. Sprak på radion. Jag blir kissnödig. Ja, så där håller det på, och efter en radda helt händelselösa jakter är man ändå ivrig att snart igen få gå upp kl 5 för att packa en usel matsäck och åka kisandes i två timmar mot ett namnlöst kalhygge och ett rangligt torn. Inte Formel 1-cirkusen direkt.

Men igår sköt jag en älgtjur. Jaktlaget skitglada, älgen till slakteri och allt var lyckat på alla sätt. Men så kom en gubbe på att vi inte tagit levern. ’Vafan, levern tog vi ju inte’, som om vi glömt en Rolex Daytona på tunnelbanan. Vi skråar över åkern där jag sköt, mot platsen där vi tog ur älgen, och visst – den röda jättejuvelen ligger kvar. 5 kg lever åker ner i en svart sopsäck, och jag försöker häva rynkorna på näsan. ’Du kan ta den där’ sa jag eftersom jag inte kan se mig själv hantera denna blodboll hemma i köket på ett värdigt sätt. ’Nej, du MÅSTE prova, det är JÄTTEgott, ta HALVA’ osv. Så halva reningsorganet åker ner i en lite för liten hundbajspåse och in i bakluckan på min bil. Bestämmer mig för att ta mig i kragen, och försöka hedra älgen med att laga något på detta monster till inälva.

Här någonstans började det gå fel.

Innanför dörren langade jag stolt upp hundbajspåsen med älgorgan på köksbänken medan min familj spreds som kackerlackor under en strålkastare. Googlade upp ett rimligt recept på älgleverpastej och åkte käckt och handlade massor av bacon, blandfärs, vitlök, grön peppar, mejram, scharlottenlök, ansjovis, grädde osv. Nu var det dags att leva som man lär, varpå jag började laga en gigantisk jävla laddning leverpastej, blod överallt, mixade och skvätte i ett par timmar, med ökande obehag. Det luktade älglever i hela huset men jag tänkte det måste ju bli bättre när det blir mat av det, så till slut körde jag in två hela plåtar med pastejsmet i olika formar i ugnen, 175 grader och där stod eländet och blev bara äckligare och äckligare.

Nu började barnen och H undra vad i helvete det är som luktar, någon sa att det såg ut som bajs och jag insåg hur illa det var. Hur kan det bli så här dåligt? Nu började kväljningarna komma och jag ville bara få ut plåtarna ur huset och bar de jävlarna (med bajsliknande pastejer guppandes i vattenbad) ut i trädgården och nu där sprack det – både jag och H börjar kräkas, jag stod och hulkade barfota i det frostiga gräset och H sprang till toaletten och barnen stod och spottade och fräste vid husknuten. Så fruktansvärt vidrigt. Det absolut äckligaste jag någonsin lagat.

Ja, sen stinker det alltså älg, blod och inälvor i hela huset och jag flyr till thairestaurangen och tar hem en påse friterad kyckling för att tvinga näsan att re-boota systemet. Vi panikbakar pepparkakor, eldar doftljus, sprayar parfym. Torkar fortfarande tårar och saliv.

Så min variant av kunglig korvstoppning i juletid blev ett matminne för livet. Jag gjorde det för älgen, jag gav det ett försök. Men om någon någonsin håller fram en svart överfylld hundbajspåse med 2,5 kg sipprande älglever – spring åt andra hållet.

Post a Comment

Your email is never published nor shared. Required fields are marked *
*
*