Skip to content

NÅGRA RADER OM ATT LEVA VARJE DAG SOM ATT DET VAR DEN SISTA

Det här med att leva varje dag som att det var den sista. Låter jäkligt fint, men jag har funderat på hur praktiskt det skulle vara egentligen. Hela konceptet måste ju rimligtvis bygga på att man går in in den världen – att det faktiskt är sista dagen. Att det är teater måste man tänka bort.

Så vad sjutton skulle man göra? Jag skulle vakna med panik och titta på klockan. HELVETE. Sista dagen. Sen skulle jag tänka på pengar och hela förmiddagen skulle gå till olika möten på banken, med min revisor och sitta med olika fonder, skatteupplägg, lagfarter och juridiska dokument för att säkerställa att mina barn och min fru får precis allt jag har – utan att behöva åka till Panama och krångla (nej, jag har inga tillgångar i Panama, I wish tho). Med lite tur är det mesta satt i rullning vid 14-tiden, och jag har ’my affairs in order’ så att säga. Har inte ätit ett skit på hela dagen och mår rätt dåligt känner jag. Måste ju också ta mig tid att säga hejdå till en jävla massa människor, inte minst H. Det sista skjuter jag på, får vi klara av ikväll, men övriga familjemedlemmar måste ju få ett ögonblick av min odelade uppmärksamhet. Kör runt stan helt svettig och bryter mot cirka 700 trafikregler, men fuck it. Det är ju sista dagen, så jag singlar ut mitt körkort i korsningen Sveavägen-Kungsgatan när jag drar diagonalt mot rött och ser en SL-buss krocka med en Audi och en food truck i backspegeln. Inser att jag inte hinner åka till alla och facetimear de som inte jobbar och screenar. Kör en random uppringning fram till 18 och får tag på sammanlagt 9 nära och kära, plus en felringning. Korsar Lidingöbron i 180, trots att landrovern bara går i 140. Hemma hoppar vi studsmatta hela familjen för första gången. Vi tumlar runt i slowmotion i total lycka fram till kl 19 då en armé av thailändska superkockar har riggat upp en osannolik buffé i trädgården, med färgade glödlampor och såna där strandplattformar med madrasser som vi äter och skojar på medan jag lite forcerat går igenom alla fotoalbum med barnen och förklarar så gott det går alla viktiga milstolpar i mitt liv och vad de bör tänka på framöver. Vid 21 parkerar vi barnen framför ett harrypottermarathon på övervåningen som jag byggt om till en IMAX-biograf, medan jag och H åker mot Maui (där vi aldrig varit) i världens sista (fungerande) Concorde, i vilken vi har osannolik sex på 18.000 meters höjd och jag skickar min digitala order till Anonymous att ta kål på alla dåliga diktatorer i världen (slänger in Trump som bonus) och på Hawaii tar världens ledare mot oss med en polynesisk haka-dans koreograferad av Jay Z och Michelle Obama. Sen somnar vi på Oracle-mannens yacht medan Eddie Vedder sjunger oss till sömns med ’Society’.

Ja sen blir det en ny dag osv. Tär lite på krafterna det här med att leva varje dag som att det vore den sista – men det är så man ska göra, säger de.

Post a Comment

Your email is never published nor shared. Required fields are marked *
*
*