Skip to content

NÅGRA RADER OM THE CAPITAL OF SCANDINAVIA

Det vilar något lätt oskönt över ett land som liksom inte kan sluta prata om sig själv och ‘hur man är’ i just det landet. Spelar ingen roll om jag är i katalonien, Dalarna eller på Island – varenda rackare passar på att informera mig kring de lustiga särdrag hos befolkningen jag kan förvänta mig under mitt besök. Jodå, ‘såna är vi’ serru. Den provinsiella bismaken gör att man passar sig för att välja den rätten igen.

Sverige är inte sämre. Det är till och med så att svensk ‘sverigereklam’ bildar skola i töntighet. Vi är på många sätt en prototyp för provinsiell hybris – med vår placering lite avlägset på en halvö och en något överdriven självbild. Århundradets mest ryggradslösa utrikespolitik under krigsåren hjälpte oss dessutom att fortsätta odla myten om oss själva i lugn och ro. Att vi inte krigar tillhör också den egenmonterade glorian, oavsett vilket pris som vi (och andra) fick betala.

Mest smärtar det att även Stockholm ska in och vältra sig i den här geggan. Först och främst med det visuella pekoral som möter mig redan på Arlanda sen flera år tillbaka. Det är inte enkelt att blunda sig från gaten, genom bagageutlämning och ut förbi tullen. Men om du inte ska bli akut kräksjuk av ångest så är det enda sättet – att blunda hårt när du passerar porträtten på allt från E-type till Kungen som säger ‘welcome to my hometown’.

Och så det här med ’Stockholm. The Capital of Scandinavia.’ Suck. Det är som att vi plötsligt är Oslo. Så töntigt är det.

Dalahästar, skärgårdsbilder och röda stugor kom tillbaka, allt är förlåtet!

Post a Comment

Your email is never published nor shared. Required fields are marked *
*
*